Genre: Animation, drama, komedi

Handling:

Mary Dinkle är en åtta årig flicka som bor i förorten i Melbourne/Australien. Hennes pappa jobbar på fabrik där han fäster snören till te-påsar. Mamman är alkoholist. Mary Dinkle lever i en grå värld där inget kul händer henne. Hon har inga vänner och blir mobbad för sitt födelsemärke som har färgen av bajs. Det bästa som finns är att se The Noblettes, Dem har jätte mycket vänner och verkar ha så kul.

Samtidigt sitter Max Horovitz, en fyrtiofyra årig man två kontinenter därifrån, New York/Usa och kollar även han på The Noblettes. Max är också en väldigt ensam person med sömnproblem och choklad mani. Hobbyn är att fånga flugor som han matar sin fisk med som alltid dör men ersätts snabbt.

En dag tar allt en stor vändning och Mary Dinkle beslutar sig för att skriva till vem som helst i New York katalogen och lotten faller på den förvirrade Max Horovitz. Här startar en brevväxling mellan de båda ensamna själarna och det fortsätter i tjugo års tid. De lär känna varandra och lär sig av varandra att tackla svårigheter.

Reflektioner:

En annorlunda film som är grå/svart/vit animerad med en viss färgton på särskilda platser som regisören Adam Elliot vill framhäva i form av känslor. Det är tiden före internet finns och de båda måste skicka brev som tar veckor att komma fram. Filmen är uppbyggd till mestadels genom Mary och Max´s egna röster när de tänker vad de skriver samt berättarrösten emellanåt. Filmen har en åldersgräns på sju år, sen kan det ifrågasättas ifall någon under tolv förstår sig på denna mörka komedi med relativt starka scener i sorg och hopp. För en vuxen är filmen väldigt detaljrik och med en passande musik och dialogerna väldigt insiktsfull och lärorik, intressant, spännande och sorglig. Rekomenderar djupt och fastän den ibland var lite enformig får den ett bra betyg!

Betyg: 9/10