Mary and Max (2009)
Genre: Animation, drama, komedi
Handling:
Mary Dinkle är en åtta årig flicka som bor i förorten i Melbourne/Australien. Hennes pappa jobbar på fabrik där han fäster snören till te-påsar. Mamman är alkoholist. Mary Dinkle lever i en grå värld där inget kul händer henne. Hon har inga vänner och blir mobbad för sitt födelsemärke som har färgen av bajs. Det bästa som finns är att se The Noblettes, Dem har jätte mycket vänner och verkar ha så kul.
Samtidigt sitter Max Horovitz, en fyrtiofyra årig man två kontinenter därifrån, New York/Usa och kollar även han på The Noblettes. Max är också en väldigt ensam person med sömnproblem och choklad mani. Hobbyn är att fånga flugor som han matar sin fisk med som alltid dör men ersätts snabbt.
En dag tar allt en stor vändning och Mary Dinkle beslutar sig för att skriva till vem som helst i New York katalogen och lotten faller på den förvirrade Max Horovitz. Här startar en brevväxling mellan de båda ensamna själarna och det fortsätter i tjugo års tid. De lär känna varandra och lär sig av varandra att tackla svårigheter.
Reflektioner:
En annorlunda film som är grå/svart/vit animerad med en viss färgton på särskilda platser som regisören Adam Elliot vill framhäva i form av känslor. Det är tiden före internet finns och de båda måste skicka brev som tar veckor att komma fram. Filmen är uppbyggd till mestadels genom Mary och Max´s egna röster när de tänker vad de skriver samt berättarrösten emellanåt. Filmen har en åldersgräns på sju år, sen kan det ifrågasättas ifall någon under tolv förstår sig på denna mörka komedi med relativt starka scener i sorg och hopp. För en vuxen är filmen väldigt detaljrik och med en passande musik och dialogerna väldigt insiktsfull och lärorik, intressant, spännande och sorglig. Rekomenderar djupt och fastän den ibland var lite enformig får den ett bra betyg!
Betyg: 9/10
Handling:
Mary Dinkle är en åtta årig flicka som bor i förorten i Melbourne/Australien. Hennes pappa jobbar på fabrik där han fäster snören till te-påsar. Mamman är alkoholist. Mary Dinkle lever i en grå värld där inget kul händer henne. Hon har inga vänner och blir mobbad för sitt födelsemärke som har färgen av bajs. Det bästa som finns är att se The Noblettes, Dem har jätte mycket vänner och verkar ha så kul.
Samtidigt sitter Max Horovitz, en fyrtiofyra årig man två kontinenter därifrån, New York/Usa och kollar även han på The Noblettes. Max är också en väldigt ensam person med sömnproblem och choklad mani. Hobbyn är att fånga flugor som han matar sin fisk med som alltid dör men ersätts snabbt.
En dag tar allt en stor vändning och Mary Dinkle beslutar sig för att skriva till vem som helst i New York katalogen och lotten faller på den förvirrade Max Horovitz. Här startar en brevväxling mellan de båda ensamna själarna och det fortsätter i tjugo års tid. De lär känna varandra och lär sig av varandra att tackla svårigheter.
Reflektioner:
En annorlunda film som är grå/svart/vit animerad med en viss färgton på särskilda platser som regisören Adam Elliot vill framhäva i form av känslor. Det är tiden före internet finns och de båda måste skicka brev som tar veckor att komma fram. Filmen är uppbyggd till mestadels genom Mary och Max´s egna röster när de tänker vad de skriver samt berättarrösten emellanåt. Filmen har en åldersgräns på sju år, sen kan det ifrågasättas ifall någon under tolv förstår sig på denna mörka komedi med relativt starka scener i sorg och hopp. För en vuxen är filmen väldigt detaljrik och med en passande musik och dialogerna väldigt insiktsfull och lärorik, intressant, spännande och sorglig. Rekomenderar djupt och fastän den ibland var lite enformig får den ett bra betyg!
Betyg: 9/10
9 (2009)
Har sett filmen 9 av den relativt nya filmskaparen Shane Acker som bland annat gjort en animation av Sagan om ringen 2003.
Genre: Animation, äventyr, drama. fantasy, Sci-Fi.
9 handlar om en trasdocka/robots födelse i mänsklighetens framtid. Sönderfallna byggnader, döda människor och spår av människans utrotning i form av tidningsartiklar formar omgivningen i filmen.
Man får följa trasdockan 9´s väg att finna något hopp om liv och när han gör det är det andra trasdockor.
De flesta förstörda och slitna men här börjar vägen att tillsammans ta reda på deras historia och samtidigt slå tillbaka mot robotarna som tagit över världen.
9 är en film som jag nog inte kan tänka mig att ett barn bör se överhuvudtaget. Visst har den några roliga scener men de är inte många. Filmen är rakt igenom rätt så mörk och dyster med plotten "mänsklighetens utdöende" i baktanke. De finurliga trasdock/robotarna gör förvisso filmen intressant och är ett kult förslag till vad som kan hända. Efter filmen började man tänka ifall människan en dag kankse överträffar sig själv i teknikens värld och skapar något som faktiskt tänker själv och vänder sig emot oss.
Betyg: 8/10 Se den i alla fall! Endel kan nog se den otroligt "osannolik" "Hur kan dockorna tänka, varför gjorde människan en sådan liten robot som efterföljare av mänskligheten" Men försök och se bort från det och gå på budskapet så blir det nog bra!
Genre: Animation, äventyr, drama. fantasy, Sci-Fi.
9 handlar om en trasdocka/robots födelse i mänsklighetens framtid. Sönderfallna byggnader, döda människor och spår av människans utrotning i form av tidningsartiklar formar omgivningen i filmen.
Man får följa trasdockan 9´s väg att finna något hopp om liv och när han gör det är det andra trasdockor.
De flesta förstörda och slitna men här börjar vägen att tillsammans ta reda på deras historia och samtidigt slå tillbaka mot robotarna som tagit över världen.
9 är en film som jag nog inte kan tänka mig att ett barn bör se överhuvudtaget. Visst har den några roliga scener men de är inte många. Filmen är rakt igenom rätt så mörk och dyster med plotten "mänsklighetens utdöende" i baktanke. De finurliga trasdock/robotarna gör förvisso filmen intressant och är ett kult förslag till vad som kan hända. Efter filmen började man tänka ifall människan en dag kankse överträffar sig själv i teknikens värld och skapar något som faktiskt tänker själv och vänder sig emot oss.
Betyg: 8/10 Se den i alla fall! Endel kan nog se den otroligt "osannolik" "Hur kan dockorna tänka, varför gjorde människan en sådan liten robot som efterföljare av mänskligheten" Men försök och se bort från det och gå på budskapet så blir det nog bra!
Coraline (2009)
Idag blev det animerat. Kom över en film av Henry Selick från 2009.
Blev helt chockad över hur välgjord och snyggt den var uppbyggd och såklart med en liten twist som fick en att hoppa till. Det handlar om en flicka, Coraline och hennes dystra vardag med sin mamma och pappa.
Det har flyttat in i ett stort rosa hus med udda grannar. Hennes mor och far har aldrig tid för henne, det finns inget att göra, och den enda kompisen önskar hon inte prata. I denna dystra värld utan färgnyans upptäcker den upproriska flickan en liten dörr som är förseglad av tegelstenar. Konstigt men samtidigt väldigt intressant för flickan.
Samtidigt kommer grannpojken med en docka som ser exakt ut som henne och efter att denna underliga docka hamnat i Coralines ägor börjar udda saker hända. Den tidigare förseglade lilla dörren blir en tillflyktsort där allt som flickan egentligen vill verkställs. Men denna värld av god mat, mor och far som visar kärlek och förståelse är nästan för bra för att vara sann? Coraline ifrågasätter ifall det faktiskt kan finnas en "andra" mamma och pappa och varför har dom knappar som ögon? Har dockan något med det här att göra?
En väldigt spännande skildring på ett nästan skräckromantiskt vis skildras denna unga flickas vardag och lek med eskapism. Henry Selick lyckas göra en komisk men samtidigt lite läskig film och det är ju där kritiken kommer in.
I mitt tycke anser jag att han den kunde blivit bättre ifall han hade valt att hålla sig till antingen barn under 12 eller vuxna. Det finns scener där barn skulle somna, samtidigt som scener som skulle kunna bygga upp de äldres upplevelse ännu mer.
Detta är inte så ofta man märker av men var tvungen att notera i alla fall!
Betyg blir 9/10
Sammanfattning: Sevärd!
Blev helt chockad över hur välgjord och snyggt den var uppbyggd och såklart med en liten twist som fick en att hoppa till. Det handlar om en flicka, Coraline och hennes dystra vardag med sin mamma och pappa.
Det har flyttat in i ett stort rosa hus med udda grannar. Hennes mor och far har aldrig tid för henne, det finns inget att göra, och den enda kompisen önskar hon inte prata. I denna dystra värld utan färgnyans upptäcker den upproriska flickan en liten dörr som är förseglad av tegelstenar. Konstigt men samtidigt väldigt intressant för flickan.
Samtidigt kommer grannpojken med en docka som ser exakt ut som henne och efter att denna underliga docka hamnat i Coralines ägor börjar udda saker hända. Den tidigare förseglade lilla dörren blir en tillflyktsort där allt som flickan egentligen vill verkställs. Men denna värld av god mat, mor och far som visar kärlek och förståelse är nästan för bra för att vara sann? Coraline ifrågasätter ifall det faktiskt kan finnas en "andra" mamma och pappa och varför har dom knappar som ögon? Har dockan något med det här att göra?
En väldigt spännande skildring på ett nästan skräckromantiskt vis skildras denna unga flickas vardag och lek med eskapism. Henry Selick lyckas göra en komisk men samtidigt lite läskig film och det är ju där kritiken kommer in.
I mitt tycke anser jag att han den kunde blivit bättre ifall han hade valt att hålla sig till antingen barn under 12 eller vuxna. Det finns scener där barn skulle somna, samtidigt som scener som skulle kunna bygga upp de äldres upplevelse ännu mer.
Detta är inte så ofta man märker av men var tvungen att notera i alla fall!
Betyg blir 9/10
Sammanfattning: Sevärd!
