The Road (2009)

Genre:

Drama, Äventyr, Triller


Handling:

Fadern spelad av Sagan Om Ringen stjärnan Viggo Mortensen försöker nå kusten med sin son spelad av Kodi Smit-McPhee. Människorna lever i en värld där allt liv håller på att dö ut. Man slåss för sin överlevnad och skyddar dem man älskar med sitt liv. Kanabalism förekommer då tillgången till mat knappt existerar. Faderns och sonens långa vandring genom det sargade landskapet påbörjades då modern beslöt för att ta sitt liv då hon inte kunde leva med sig själv och själva tanken på att ha fött en människa till ett liv utan hopp krossade hennes hjärta. Det går inte att lita på någon och hela berättelsen är snarare förutsagd i tragedi från första början. Men att vi människor gör allt för vår existens, om inte annat för dem vi älskar. En faders och en sons relation som blir starkare för var dag som går samtidigt som döden blir mer accepterad som en självfallig plats till vila.

Reflektioner:

En riktigt fin film! Titeln "The Road" säger så många ord för vad den här filmen innehåller. Inte bara en lång väg framför, utan en väg för mänskligheten, relationer som stärks, nya saker att acceptera, bibehålla, samföra och åter igen den genomklangande sympfonin "fånga dagen" rakt igenom. Jag själv började gråta till filmen vilket är ytterst ovanligt. Filmen hade en så fin laddning och nästintill kunde den gått igenom genren novell då den ljöd i en poetrisk anda rakt igenom. Att filmen var lite lång och tråkig och att tystnaden sa mer än dialogerna ibland hörde bara till. Ibland blev det för mycket men för att sätta betyg på det och i mitt egna tycke var det en film du bara måste se! Att ett film kan få dig att bli påmind om livets godheter och dess familjeband bör få åskådaren att bli glad! Vi glömmer bort det alltför ofta!

Betyg: 9/10


2012 (2009)

Som ni vet eller kanske har märkt har Redaktionen haft fullt upp. Resan till Cannes var helt suverän och många goda skratt med våra goda vänner och regisörer/skådespelare ägde rum. Blev en sväng till Stockholms filmfestival kort därpå och jag hade ett intressant samtal med Lukas Moodysson över en marchmallow på Gröna Lund. Hursom! Det där kan jag prata hur länge som helst om! Det ni vill veta är säkert reflektioner över filmen vars titel står i rubriken?

Genre: Action, drama, äventyr, Sci-Fi, triller

Handling:

Jackson Curtis (John Cusack) lever ett dystert liv ensam och separerad från sin livs kärlek Kate Curtis (Amanda Peet). Deras barn Lilly och Noah Curtis tillbringar den mesta tiden hos sin mor vars nya man Gordon (Thomas McCarthy) blivit en fadersgestalt för speciellt sonen, Noah. Jackson Curtis arbetar med att köra limosine om dagarna i vetskap om att hans bokskrivande inte fick den publicitet han hade hoppats på utan såldes bara i ett fåtal exemplar.

Samtidigt får vi lära känna Adrian Helmsley (Chiwetel Ejiofor), en begåvad vetenskapsman inom det biologiska och universiella programmet som läser av och analyserar klimatfrågor med andra biologer världen över. En dag får han till sin skräck vetskap om jordens undergång. En solstorm kommer värma upp jordens kärna och marken under oss rasar in och liksom "slukas" som ett svart hål. Filmen öppnar med en inblick ur mayafolket och att deras tidskalender tar slut år 2012 som kommer resultera i jordens undergång. Flertalet av oss människor förnekar detta men nu får presidenten Thomas Wilson (Danny Glover) en svår uppgift. Hur talar man om för människorna vad som komma skall? Är det moraliskt rätt att inte tala om det? Samtidigt börjar man inse att vår art som människa kommer utplånas lixom dinosaurerna gjorde. Man börjar bygga jättelika arkar där alla världens viktigaste djur transporteras in för att om möjligt skapa en ny civilisation efter "sista vågen". Detta görs med med alla världens viktigaste män och kvinnor med stor plånbok som då får en biljett på dessa arkar.

Galen och nästintill neurotiske hippien (Woody Harrelson) predikar på radio långt innan katastrofen börjar ta fart. En liten del människor tror på han men när det senare blir fakta blir han världens kanske intressantaste och kanske sista person man hör innan man tappar fotfästet och faller ner i intet.

Detta är en snygg skildring om världens undergång och om människors tankar kring relationer, kärlek, hopp, i sann Amerikansk anda!

Reflektioner:

En mycket intressant "domedagsfilm" som inte liknar många andra jag sett. Känns lite som det börjas göra flera av just dessa filmer. Kanske är det vi människor som är intresserade av just klimatfrågorna, dess följder och spekuleringar hur vi nu skulle kunna rädda mänskligheten. Människan, som genom evolutionen blivit den mest högintelektuella varelsen genom kommunikation och teknologiska framgångar. Hur tacklas vi mot vår värsta fiende, moder natur? Endel av oss tänker utilitaristiskt och andra egoistiskt men vad händer när 6 miljader människor kämpar för sina nära och egnas liv?

Jag såg denna på bio och det är vad jag rekomenderar människor att göra med. Filmen är full av snygga effekter och höga ljud. Moral och etik blir ett stort genomgående ämne och mycket tankar om vår existens poppar upp.
En dålig grej som faktiskt tar ner betyger avsevärt mycket är att Amerkanare fortsatt måste göra alla deras filmer i sann amerikans anda. I flera scener får vi se Jackson Curtis precis undkomma med hela sin familj från marken som slukas under fötterna och såklart den "efterlängtade" kyssen som sker när hela världen suktar efter andan och det är mindre än minuten kvar för att reparera och därmed rädda människorna. Samt såklart Amerikas president som är "ett" med befolkningen och som i filmen verkar vara den alla i världen lyssnar på.
Sen kan man fråga sig varför regissören Ruben Fleischer vill ha med så pass mycket humor i filmen som det faktiskt är. Ifall det inte hade varit det hade filmen fått en mer realistisk och varit en jävligt grym upplevelse.

Betyg: 7 ,men ett måste att se.




My sister´s keeper (2009)

Genre: Drama, familj relationer

Filmen öppnar upp med Anna Fitzgerald som pratar om hur hon blev till. För just Anna är ett barn som blev till genom läkares ingrepp med enda ändamålet att få en perfekta kromosomer som passar med den nydiagnoserade dottern Kate med cancer. Familjen anpassar sig med situationen fastän de inte vet om Kate kommer överleva.
Samtidigt växer en fullt frisk och livsglad enginerad dotter upp (Anna) som börjar ifrågasätta rätt och fel.
Allt blir kaotiskt när familjen får veta att Anna måste ge ifrån en kroppsdel som kommer påverka hennes framtida liv till hennes syster Kate vars överlevnad ligger på en skör lina. Vi får följa alla familjemedlemmars egna tankar över situationen och allt vävs snyggt in i vartannat till ett slut. Vad är rätt och fel? Hur tänker en mamma i den situationen och vad tänker den drabbade Kate samt Anna?

- Alla kan relatera till filmens budskap och inte allra minst de som faktiskt blivit drabbade av en familjs förlust av någon, inte bara i cancer. Denna film som är gjord av Nick Casavettes som förövrigt filmatiserat The Notebook fångar verkligen tyngden i frågorna vi människor ställer oss själva i likartade situationer. Jag jag kan säga att det är en film alla bör se i alla fall en gång då t.om. jag började lipa. Anna (Abigail Breslin) gör en stor skådespelar insats trots sin ålder på 13 år. Hon är förövrigt medverkande i filmen Zombieland som är ute på bio idag. Cameron Diaz som spelar mamma Sara samt Sofia Vassilieva (Kate) utger en nästintill skrämmande verklighetstrogna reaktioner. Jäkligt kul att se Alec Baldwin på rutan igen fastän det var en liten roll.

Så vad blir betyget då?
- Snyggt foto, musik, bild, budskap, skådespelarinsats, fick mig att lipa?!
Jag sätter en 10a, för att verkligen sätta stor vikt i att ni ska se den!

Här är en trailer:


 


RSS 2.0