2012 (2009)

Som ni vet eller kanske har märkt har Redaktionen haft fullt upp. Resan till Cannes var helt suverän och många goda skratt med våra goda vänner och regisörer/skådespelare ägde rum. Blev en sväng till Stockholms filmfestival kort därpå och jag hade ett intressant samtal med Lukas Moodysson över en marchmallow på Gröna Lund. Hursom! Det där kan jag prata hur länge som helst om! Det ni vill veta är säkert reflektioner över filmen vars titel står i rubriken?

Genre: Action, drama, äventyr, Sci-Fi, triller

Handling:

Jackson Curtis (John Cusack) lever ett dystert liv ensam och separerad från sin livs kärlek Kate Curtis (Amanda Peet). Deras barn Lilly och Noah Curtis tillbringar den mesta tiden hos sin mor vars nya man Gordon (Thomas McCarthy) blivit en fadersgestalt för speciellt sonen, Noah. Jackson Curtis arbetar med att köra limosine om dagarna i vetskap om att hans bokskrivande inte fick den publicitet han hade hoppats på utan såldes bara i ett fåtal exemplar.

Samtidigt får vi lära känna Adrian Helmsley (Chiwetel Ejiofor), en begåvad vetenskapsman inom det biologiska och universiella programmet som läser av och analyserar klimatfrågor med andra biologer världen över. En dag får han till sin skräck vetskap om jordens undergång. En solstorm kommer värma upp jordens kärna och marken under oss rasar in och liksom "slukas" som ett svart hål. Filmen öppnar med en inblick ur mayafolket och att deras tidskalender tar slut år 2012 som kommer resultera i jordens undergång. Flertalet av oss människor förnekar detta men nu får presidenten Thomas Wilson (Danny Glover) en svår uppgift. Hur talar man om för människorna vad som komma skall? Är det moraliskt rätt att inte tala om det? Samtidigt börjar man inse att vår art som människa kommer utplånas lixom dinosaurerna gjorde. Man börjar bygga jättelika arkar där alla världens viktigaste djur transporteras in för att om möjligt skapa en ny civilisation efter "sista vågen". Detta görs med med alla världens viktigaste män och kvinnor med stor plånbok som då får en biljett på dessa arkar.

Galen och nästintill neurotiske hippien (Woody Harrelson) predikar på radio långt innan katastrofen börjar ta fart. En liten del människor tror på han men när det senare blir fakta blir han världens kanske intressantaste och kanske sista person man hör innan man tappar fotfästet och faller ner i intet.

Detta är en snygg skildring om världens undergång och om människors tankar kring relationer, kärlek, hopp, i sann Amerikansk anda!

Reflektioner:

En mycket intressant "domedagsfilm" som inte liknar många andra jag sett. Känns lite som det börjas göra flera av just dessa filmer. Kanske är det vi människor som är intresserade av just klimatfrågorna, dess följder och spekuleringar hur vi nu skulle kunna rädda mänskligheten. Människan, som genom evolutionen blivit den mest högintelektuella varelsen genom kommunikation och teknologiska framgångar. Hur tacklas vi mot vår värsta fiende, moder natur? Endel av oss tänker utilitaristiskt och andra egoistiskt men vad händer när 6 miljader människor kämpar för sina nära och egnas liv?

Jag såg denna på bio och det är vad jag rekomenderar människor att göra med. Filmen är full av snygga effekter och höga ljud. Moral och etik blir ett stort genomgående ämne och mycket tankar om vår existens poppar upp.
En dålig grej som faktiskt tar ner betyger avsevärt mycket är att Amerkanare fortsatt måste göra alla deras filmer i sann amerikans anda. I flera scener får vi se Jackson Curtis precis undkomma med hela sin familj från marken som slukas under fötterna och såklart den "efterlängtade" kyssen som sker när hela världen suktar efter andan och det är mindre än minuten kvar för att reparera och därmed rädda människorna. Samt såklart Amerikas president som är "ett" med befolkningen och som i filmen verkar vara den alla i världen lyssnar på.
Sen kan man fråga sig varför regissören Ruben Fleischer vill ha med så pass mycket humor i filmen som det faktiskt är. Ifall det inte hade varit det hade filmen fått en mer realistisk och varit en jävligt grym upplevelse.

Betyg: 7 ,men ett måste att se.




RSS 2.0